Idag tänker jag på Daniel

2002-08-24
Foto: Cici Tuss Isaksson

Jag tänker att det är som någe magi. Det är som någe magi att du fann mig. Sen så tänker jag att den där dagen för tio år sedan – du vet 24 augusti 2002 då när vi gifte oss på Huberget – var ganska så magisk. Jag får alltid ståpäls och klump i halsen när jag tänker på den dagen. Sen så känner jag mig rakt igenom så tacksam. Tacksam över så många saker som jag varit med om under de senaste tio åren och så många saker som inte hade varit desamma och som rakt inte ens hade hänt om det inte vore för att du drabbat mig. Tack Daniel för att du vill utvecklas som människa och jobbar med dig själv varje dag. Tack för att du gläds åt att se mig utvecklas som människa och hejar på mig som den bästa av fotbollstränare. Tack för att du sa nä, jag vägrar när jag bad dig fara åt helvete och tack för att du visar lite svalkande likgiltighet åt mina vitglödgade utbrott. Särskilt tack för att du inte kräver att vi ska prata ut om det. Jag skulle tycka det vore så kul att få dela mer tid med dig få uppleva lite mer av livet tillsammans med dig. För jag är grymt impad av dig och du gör mig till en lite bättre människa. Jag älskar dig. På riktigt.

/Nina

 

 

 

Saker jag aldrig trodde jag skulle få se i mitt hem!

Kolla! Mögel i perkulatorn! MÖGEL! Livet är dig inte riktigt likt sedan jag detoxade med Den Galna Sexiga Dieten, och trodde att jag skulle dö av kaffe-abstinens. Jag minns faktiskt inte riktigt när jag gjorde kaffe här hemma sist! Och när jag gjorde det, så gjorde jag koffeinfritt kaffe. Jag gillar att dricka kaffe, men jag känner inte alls samma sug som förut. Idag kan jag ta min första, och ibland enda kopp på eftermiddagen på jobbet. Och då är det nog mest för att jag behöver gå ifrån en liten stund. Fyller lite samma funktion som rökpausen medan jag fortfarande rökte. Inte alltid nikotinet som lockade, ibland var det den sociala samvaron eller avbrottet som var poängen – cigaretten var bara nyckeln till att komma ifrån. Hur som helst är jag glad att ha kommit ifrån detta sug. Glad och stolt!

/Linda

Den stressiga ledigheten

Jag ska vara ledig i två veckor nu. Det har känts sådär faktiskt. Jag har funderat mycket på varför jag känner motstånd mot att vara ledig (och när jag känt motstånd har jag tröstätit, druckit kaffe så jag fått ont i magen och varit allmänt negativ) och jag tror att det är flera saker som påverkar mig.

- Jag har för många bollar i luften och jag vill driva igång alla projekt samtidigt. Punkterna på listorna som jag bockar av ersätts av nya punkter som jag vill sätta tänderna i.

- Mitt arbete vilar på mina axlar allena. Jag har ingen att delegera till och när jag måste be om hjälp inbillar jag mig att allt MÅSTE göras PRECIS på mitt sätt.

- Förväntningarna på de här två veckorna är skyhöga – jag och min familj har peppat ett år.

Hela veckan har jag gått omkring och sagt att jag hatar att ha semester. Men så igår så tog jag mig en kvällspromenad med min bästa vän (istället för att städa, packa och allt SUPERVIKTIGT som jag skulle göra) och då vände det. Trots två timmars ”slöseri med tid” så hann jag precis allt jag ville. Jag fann dessutom frid i själen och nu när jag sitter på tåget mot mitt semesterställe känner jag en intensiv glädje över ledigheten. Jag ska umgås med min stora, brokiga familj på över 17 personer, äta massor med underbar veganmat, simma i sjön och skratta mig ännu galnare och sexigare.

Innan jag gick från jobbet hann jag i alla fall packa upp lite nyinkomna varor. Underbart rättvisemärkta, ekologiska skor!

Värme,

Nina

 

 

 

Det sprider sig!

Idag bloggar ett hälsosnyggo trivsligt om GSD i Aftonbladet. Jättekul! Själv sitter jag på ett tåg och har precis skrivit ett litet brev till mig själv. På söndag fyller jag 38 år och jag tyckte det var dags att reflektera lite kring tiden. Hur lång är min ”bucket list”? Vad skulle jag göra med min tid om jag visste att återstoden var mycket begränsad?

Bli skitledsen över att jag inte får vara kvar i allt det här underbara. Skulle jag leva annorlunda? Nej, inte särskilt mer än att jag skulle göra allt i min makt för att klänga mig kvar. Just nu är jag galet nöjd med de val jag gör och att just jag får leva just det här sexiga livet!

Värme,

Nina

Grön smoothie FTW!

Jag sörjer att min mixer gick sönder och att jag har fått pula sönder mina grönisar med stavmixern och jag tänker att det är därför jag allt mer sällan dricker de gröna smoothiesar som jag kom igång med så bra. Men när jag läser Victorias (The Queen of Green Smoothies) lilla checklista, så inser jag att anledningen till att jag inte får i mig lika mycket grönt längre är tredje punkten från slutet. Asså, jag slarvade med goheten. De var inte tillräckligt mumsiga! Det ska alltid gå lite snabbt och jag är en typisk jag tager vad jag haver-tjejja. Men det borde väl gå att ändra på tycker man. Som Agneta och Rebecca säger: ändra tänk och hälften är vunnet.

Just nu är jag sugen på en enkel med spenat, päron, en gnutta ingefära och banan. Har du bra receptförslag så att jag kan variera mig?

Värme,

Nina

Glad midsommar!

Nu packar jag väskan och åker mot Oslo och deras Vegetarfestival. En del av min träning inom ramen för GSD är att be om hjälp och inför den här resan har jag verkligen tränat hårt på det. Eftersom jag har så tokmycket att förbereda med mitt jobb har jag bett min vän Josefin fixa lite käk till resan (fyra ungar och fyra vuxna och puh, det kanske ska vara lite festligt också, åh hjälp jag hinner inte handla). Jag har bett min hunk hjälpa mig att köra packning och summa summarum så sitter jag här och känner mig lugn och hyfsat förberedd.

Jag hoppas på en sol och bad-paus på vägen och eftersom min bikini är så trött och saggig, drömmer jag om att vinna en baddräkt värd namnet. Design: makalöst begåvade Janna Drakeed.

Iiiiih! Snyggma!

Du. Lyft blicken, andas in och tänk att bara idag ska jag släppa ner axlarna och sk-ta i alla måsten. Bara för idag ska jag lyfta fram allt som är fint med mig och njuta av livet.

Värme,

Nina

Men hur gör jag?

Livet puttrar på och jag har lagt till lite mer kaffe än önskat kanske och möjligen dammade jag i mig lite för mycket smågodis i helgen för att jag skulle må riktigt bra. Hjärtklappningen som kom av det intaget hade jag möjligtvis kunnat vara utan.

Men i stort mår jag som en prinsessa! Jag söker fortfarande efter bättre rutiner för att få hela livet i balans, men bara att jag har kunnat vända en negativ trend gör att jag har lättare att krama mig själv och känna lugn inför vardagens utmaningar.

Senast idag bad en vän om lite tips för hur hon skulle kunna komma igång med att mata sig själv med bättre mat och ge hennes egen kropp (och därmed hela planeten!) lite andrum. Jag hör mig själv säga: Börja med att vara snäll mot dig själv. En sak i taget.

Som av en händelse postade Kris samma kväll ett liknande tips. Börja med att lägga till kärlek och omsorg. Ta små babysteg och minituggor av ditt nya liv och lägg sedan till fler må bra-bitar när du känner dig redo. Du kan, vännen. Du kan.

Och by the way. När det känns för jobbigt får du moffla rawfoodbrownies på ditt allra sexigaste manér! För det brukar jag göra och det brukar bli så bra sååå, pilutta världen.

Värme,

Nina